14 oktober 2017
Vad är komik? När, var och hur spelar vi komisk teater på Stockholms scener? Varför är det svårare att spela komiska roller och varför återfinns komik och fars så relativt sällan på både Dramatens och andra ”seriösa” teatrars repertoar?
Det var några av de frågor som debatterades under lördagens paneldebatt.
Medverkande var Emma Meyer Dunér, Andreas T Olsson och David Wiberg. Moderator: Birgitta Hultgren.
Det finns mycket bra komisk teater, både klassisk och nyskriven, men tyvärr är det i dag en mycket ojämn fördelning mellan hur ofta det spelas tragedi och komedi. Det verkar som att publiken tycker det är helt OK att fundera/känna ångest över den tragiska teatern, medan komedin och skrattet nästan alltid provocerar. Även ekonomin innebär begränsningar, dels pga (gäller framför allt musikaler) produktionskostnaderna men också därför att man är osäker på publikframgången.I dag har regissörerna stort inflytande över repertoaren.
Modern/ny och svart komedi representerades av David Wiberg, som ursprungligen kommer från Varanteatern och just nu är aktuell på Lejonkulan med ”Här kommer alla känslorna på en och samma gång” där David både skrivit manus och är en av skådespelarna. Humor är något mycket allvarligt och i viss mån håller också gränserna mellan tragedi och komedi att suddas ut. Skrattet är ett sätt att öppna upp för att ta emot det nya och det annorlunda.
Hur svårt är det att spela komedi? Svårt men inte omöjligt. Det är ett hantverk som måste finslipas. Flera ur publiken menade att en sann komiker har den där speciella ”gåvan”. Och utan den blir det inte roligt!