Detta är Herdis

I stadgarna för Dramatens Vänner står “stipendiet skall utdelas till någon/några som under kalenderåret givit publiken en extra upplevelse genom sitt/sina konstnärskap”.

Det var alltså inte meningen att ta hänsyn till om det var en ung lovande aktör eller en av de gamla välkända uppskattade artisterna. Stipendiet kunde också gå till en regissör, en scenograf eller någon annan som stod bakom en föreställning som givit publiken en stor upplevelse. Det viktiga var att bedömningen skulle utgå från salongen.

Det första stipendiet, som delades ut år 2000, var på 5000 kr och gick till Benoit Malmberg som just startat Romeo & Julia kören. Den var då en ren amatörkör och tillhörde Dramaten. Romeo & Julia kören var och är något unikt i musiksammanhang och sjöng då enbart renässansvisor.

Året därpå gick stipendiet till Marie Göranzon för hennes entré som Majvor i Kristina Lugns pjäs Stulna juveler. Marie hade en monolog som var säkert fem minuter lång iöppningsscenen och när hon drog andan efter sin långa utläggning om den svikna, medelålders kvinnans situation rev hon ner applåder. Det var just en sådan aha-upplevelse som styrelsen ville uppmärksamma.

Styrelsen beslöt gemensamt efter diskussion vem som skulle få stipendiet men längre fram skapades en kommitté på tre personer som fick i uppgift att om möjligt se samtliga premiärer på Dramatens olika scener under det aktuella året.

Stipendiet ökades i omgångar upp till 25 000 kr och det hände bara en gång att den summan delades på två. De flesta som fick Dramatens vänners stipendium var skådespelare, men andra yrkesgrupper kom enligt stadgarna också i fråga. Regissören Mats Ek belönades för sin uppsättning av Ett drömspel, scenografen Bente Lykke Möller för sin bild i pjäsen Det kalla barnet och Hannes Meidal fick stipendiet för sitt arbete med poesihörnan Ord och Ton på Lejonkulan, där vi fick lyssna till lyrik och musik under lunchtiden. Det blev en uppskattad stund i dagens snabba tempo.

Det var roligt att få uppmärksamma Dramatens kostymateljé som givit oss så många stora upplevelser. Agneta Ehrensvärd, som under en tid var ansvarig för barn- och ungdomsteatern fick stipendiet för sin stora gärning år 2005. Av skådespelarna som mottog stipendiet var flera väl etablerade på Dramaten, andra helt okända för publiken.

En sådan ung man var Andreas T Olsson när han presenterade sin monolog Sufflören på Lilla scenen. Han var en självklar mottagare av stipendiet år 2014 och pjäsen stod ända fram till i fjol på repertoaren. I samband med utdelning av stipendiet bad vi alltid stipendiaten att tillföra något till årsmötets program. Många berättade om sitt arbete eller om sig själva men några tog tillfället i akt att förmedla något helt oväntat. Hans Kinga läste en berättelse av Fritiof Nilsson Piraten. Den som var med då glömmer inte hur vi följde den skånska bonden som letade galanta damer på Karlavägen i Stockholm. Krister Henriksson läste Thomas Tranströmers dikt Schubertiana och Hannes Meidal plockade fram favoriter ur den stora samlingen som fanns genom Ord och Ton. Kostymateljén lät oss beundra några av dräkterna som används på scenen och vi beundrade det fantastiska handarbetet som låg bakom varje skapelse. Handsydda fållar och pärlbroderier inbroderade i siden. Allting i ateljén är äkta vara, en sidenklänning är en sidenklänning och inte något fusk.

Att få dela ut ett stort stipendium och visa hur Dramatens vänner förstår och uppskattar det fantastiska arbete som ligger bakom varje föreställning på Dramaten är en av de mest betydelsefulla uppgifterna föreningen har.