Tänk att som skådespelare glömma allt som du tidigare lärt dig och kasta dig ut i något helt nytt och annorlunda, där tekniken kommer i första hand och det nästan känns som du medverkar i ett nytt universum och där själva essensen av uppsättningen kan liknas vid Picassos Guernica.
I Rage ska teknik och skådespeleri fungera i samklang, vilket ställt stora krav på ett bra lagarbete och samspel mellan skådespelarna. Allt de gör och säger på scenen filmas och visas i realtid på en videoskärm. I föreställningen förekommer även filminslag med fiktivt våld som ska väcka frågor om vad det är för krafter i oss som gör att vi vill titta på våld.
Att möta den schweiziske regissören och författaren Milo Rau, som har regisserat och iscensatt det här naturalistiska dramat var en ny och spännande upplevelse för skådespelarna. Under februari månads teatersamtal berättade skådespelarna Elin Klinga, Alva Bratt, Simon Edenroth, Alex Jubell och Danilo Bejarano hur de upplevt arbetet med Rage. Milo Raus tillvägagångssätt att göra djupintervjuer med varje skådespelare var en ny upplevelse för ensemblen där delar av deras egna berättelser vävdes in i handlingen och gjorde att de kände sig involverade och medskapande i uppsättningen, vilket förstärktes av att de dessutom bär sina egna namn i föreställningen. Dramaturgen Anna Kölén deltog också i samtalet. Utöver rollen som dramaturg har hon översatt Milo Raus text. Hon berättade att som dramaturg har hon gjort mycket i sitt liv, men att det här nog var det roligaste hon varit med om.
Milo Rau beskrivs som kontroversiell. Han rör sig i gränslandet mellan konst och aktivism, teater och film. Han är intresserad av samhällsfrågor och det märks att han är påläst om Sverige och vet vad som händer i landet. I Rage tar han upp frågor om identitet och fördomar, vad är verklighet och vad är sanning, att alla människor kan gå för långt när man vill försvara just sin sanning om vad som är rätt och fel eller vad fåfänga och självupptagenhet gör med oss människor när alla tycker att det är just de som har mest rätt i frågan. Mycket i handlingen rör sig om teater och film, som exempelvis att dyrka Ingmar Bergman och göra det till sin identitet.
Att döma av de många frågor Dramatens Vänners medlemmar ställde till skådespelarna kan man konstatera att Rage är en föreställning där var och en har sin egen tolkning av pjäsen. Några ställde sig frågan ”vad är det som jag har sett egentligen”? ”Eller jag förstod ingenting”. Kanske är det så enkelt som Elin Klinga så klokt formulerade vad hon tycker är budskapet i Rage. ”Milo Rau vill få oss att reflektera över vår världsbild, för när demokratin är hotad så måste något hända som gör samhället mer inkluderande”.
Bildtext: I februari månads teatersamtal om Rage medverkade fr v skådespelarna Elin Klinga, Alva Bratt, Simon Edenroth, Alex Jubell och dramaturgen Anna Kölén. Skådespelaren Danilo Bejarano deltog i slutet av samtalet och saknas därför i bild. (reds.anm)
Foto: Monica Tak Lindman