Människans ensamhet och enorma längtan efter kontakt

Svårt, krävande, utmanande och roligt. Ja så beskriver Lena Endre och Ingela Olsson hur det är att spela ”I bomullsfältens ensamhet” av den franske dramatikern Bernard-Marie Koltès, en av 80-talets mest tongivande dramatiker. Han skrev denna ordrika, märkliga och poetiska pjäs 1985 på bara tre veckor, 1989 endast 41 år gammal dog han i Aids.

Redan för 20 år sedan när Lena Endre och Ingela Olsson såg en uppsättning av pjäsen i Norge ville de spela just den här pjäsen tillsammans, trots att den egentligen är skriven för att spelas av två unga män. Efter en lite snårig väg med tappade rättigheter att sätta upp pjäsen har deras dröm nu äntligen gått i uppfyllelse. Rent konstnärligt började arbetet sommaren 2025. Under hösten 2025 spelade Ingela Olsson i ”Svindel” på Dramaten och Lena Endre i ”Bolero” på Intiman. Ett tag var de skräckslagna över hur de skulle kunna hålla texten vid liv samtidigt som de hade andra texter i huvudet. ”Men det är bara att läsa och läsa och ge texten tid. Du får helt enkelt ta ett USB-minne i taget”, sa Lena Endre skämtsamt när hon och Ingela Olsson beskrev hur de tog sig an Koltès pjäs, som handlar om en dealer och en kund som stämt möte för att köpa och sälja en vara. När dessa två människor möts dras de till varandra samtidigt som de stöter bort varandra. Det väcker frågor om mänskliga relationer och varför man väljer att stanna kvar i ett aggressivt möte och hur man går till attack när man blir rädd. Maktbalansen som uppstår mellan dem blir närmast djuriskt aggressiv och väldigt fysisk. Något som både regissören Staffan Valdemar Holm och scenografen Bente Lykke Møller förstärkt i uppsättningen. I processen med föreställningen har de helt litat på regissören, scenografen och på varandra. Det har varit ett otroligt intensivt arbete, de har aldrig tittat in i en annan människas ögon så mycket tidigare som just i den här föreställningen. De beskriver scenografin som en underbar famn att vara i; när de rör sig på den svarta ytan i sina fuskpälsar och korta stripiga peruker känns det som att befinna sig på en urscen, ett golv, en scen med två skådespelare. Fast visst, det är varmt att spela så fysiska roller iklädda päls även om de är gjorda i ett lätt material.

Bildtext: I mars månads teatersamtal om ”I bomullsfältens ensamhet” medverkade Lena Endre och Ingela Olsson. De berättade om att planerna på att spela den här pjäsen tillsammans började för 20 år sedan.

Foto: Sören Vilks