Nobelfesten sägs vara festernas fest. När det gäller teater är Hamlet pjäsernas pjäs. Denna över 400 år gamla pjäs av William Shakespeare har spelats i många olika uppsättningar genom århundradena och i Sverige har vi kunnat se oförglömliga tolkningar av detta odödliga drama. När Mattias Andersson, regissör, dramatiker, konstnärlig ledare och teaterchef på Dramaten tar sig an Hamlet har pjäsen fått undertiteln ”The Death of Theatre”. På så sätt har han skapat en allegori mellan uppsättningen och den verklighet konsten lever under idag. Hamlet blir den sista pjäs som spelas på Elverket efter att Dramaten sagt upp kontraktet med Elverket på grund av minskade statliga bidrag. De bevingade orden i dramat
”Ur led är tiden” känns därför lika aktuella idag som när Shakespeare skrev detta ödesdrama.
Under teatersamtalet om uppsättningen berättade Mattias Andersson tillsammans med Anneli Dufva, kulturjournalist och dramaturg på Dramaten om visionen med uppsättningen. I nära samarbete med Anneli Dufva har han bearbetat den ursprungliga texten så att den inte skulle bli alltför texttung att spela. Och för att skådespelarna verkligen skulle få in texten i sin kropp fick de texten sju månader i förväg innan själva kollagoneringen ägde rum. Det har därmed varit en lång process, där skådespelarna tidigt fick möjlighet att ge sina synpunkter både före och under repetitionstiden. Den förtätade texten, tanken på att det är en plats som skövlas och kopplingen till vår egen oroliga samtid och den maktlöshet vi väl alla känner gör den här uppsättningen så laddad. Den skapar igenkänning hos publiken. Inte minst lockar Hamlet en ung publik som nu vill se nytolkningen av de gamla klassikerna. Både Hamlet och ”Så tuktas en argbigga” går för utsålda hus. Och vi som publik kan bara hoppas på att speltiden av pjäserna förlängs.
Bildtext: Gizem Erdogan som Ofelia och Gustav Lindh som Hamlet i Dramatens uppsättning på Elverket i Stockholm.
Foto: Ola Kjelbye