När Karin Helander, författare och professor emerita i teatervetenskap tar sig an att skriva boken ”Bergman bakom kulisserna”, som handlar om Ingmar Bergmans samarbeten på teatern, gör hon det grundligt och med en vetenskaplig blick på hans konstnärskap. Som vårsäsongens sista ”Månadens gäst” berättade hon om boken och hur hon gått till väga för att kunna skriva om denne världsberömde regissör som skapat teater- och filmhistoria och som fortsätter att fascinera och inspirera scenkonstnärer runt om i världen.
Karin Helander har valt att fokusera på Bergmans långa karriär som teaterregissör. Hennes bok bygger på ett rikt material. Hon har intervjuat skådespelare och scenografer och via Stiftelsen Ingmar Bergman har hon gått igenom ett gediget arkivmaterial. Hon har bland annat läst cirka 1 000 av de omkring 10 000 brev som Bergman skrev genom åren till olika myndigheter, samarbetspartners och till sina fruar om den konstnärliga och skapande processen. Karin Helander berättade hur tagen hon blev av att läsa dessa roliga och ofta temperamentsfulla brev som rymmer så många tonarter.
Boken belyser också Ingmar Bergmans stora betydelse för barnteater. I sina brev till makthavare påtalade han hur viktigt det var att ta barnteater på allvar och vikten av att barn får se kvalitetsteater för att de tidigt ska lära sig vad kvalitet är. När Sagoteatern inrymdes i nybyggda Medborgarhuset på söder i Stockholm 1941 fick Ingmar Bergman uppdraget att driva barnteatern. Hans egna teaterupplevelser som barn och arbetet med barnteater har gjort att han haft barnets blick även i uppsättningar för vuxna. Barnperspektivet dominerar i till exempel pjäser som ”Ett dockhem”, ”Vildanden” och ”Ett drömspel”.
Under åren 1963-1965 var Ingmar Bergman chef för Dramaten. Egentligen ingen lång tid för en teaterchef, men han tog snabbt tag i de brister som då fanns inom administration och organisation. Han höjde skådespelarnas löner och drev igenom en ombyggnad av teatern bland annat byggdes det en matsal och fler loger på Dramaten.
Det går inte att skriva om Bergman utan att beröra samarbetet med skådespelare och scenografer. Det finns skådespelare som ser Ingmar Bergman som en kolerisk demonregissör som utövar härskarteknik genom sina krav på disciplin och punktlighet, där han som regissör bestämmer alla scenerier och rörelser på scenen. Sedan finns samarbeten som bygger på tillit och respekt. Här kan nämnas skådepelare som Gunnel Lindblom, Max von Sydow, Peter Stormare, Pernilla August och Lena Endre, där ett ömsesidigt förtroende genomsyrar samarbetet. Nämnas bör även Gunilla Palmstierna-Weiss och Göran Wassberg, två scenografer som Ingmar Bergman haft ett bra samarbete med och som visade ömsesidig respekt för varandras hantverk. Karin Helander påtalade det paradoxala i att Ingmar Bergman tyckte att ordet ”kamratskap” var det vackraste ord han visste. Eller som han själv uttryckte saken, ”leken – det vi gör tillsammans på scenen, det är kamratskap”.
Bildtext: Karin Helander, författare och professor emerita i teatervetenskap var vårsäsongens sista ”Månadens gäst”, där hon berättade om sin bok ”Bergman bakom kulisserna”, som handlar om Ingmar Bergmans samarbeten på teatern.
Foto: Monica Tak Lindman