När Lena Endre blev uppringd och tillfrågad om hon ville göra modern i Pelikanen tackade hon ja, för det går ju inte utan ha gjort den rollen. Samtidigt tänkte hon att har man den minsta självbevarelsedrift så vill man inte spela en så jävlig roll. Hon fick tänka på två riktigt onda och jävliga människor i verkliga livet för att kunna spela en sådan ondskefull roll.
Tillsammans med skådespelaren Electra Hallman och dramaturgen Emma Meyer Dunér medverkade hon i mars månads teatersamtal om Pelikanen i regi av Emil Graffman. Pjäsen är inte så ofta spelad i Sverige däremot vanligare på utländska scener. Alla tre var rörande överens om Strindbergs stora betydelse för svensk dramatik både i Sverige och utomlands. Lena Endres relation till August Strindberg som författare och dramatiker började i gymnasiet.
”Hans kvinnoroller är jättebra och han känns punkig, supermodern och superaktuell”, fastslog Lena Endre. Electra Hallman är inget stort ”Strindbergfan”, men hon håller med Lena Endre om att skådespelarscenerna i Strindbergs verk är väldigt bra. De enades om att Strindberg är en skådespelarvänlig dramatiker och att det finns likheter mellan Noréns och Strindbergs relationsdramer.
De berättade öppenhjärtigt om Emil Graffmans regi och beskrev honom som väldigt förberedd och näst intill nördigt petnoga för att nå exaktheten i dramat. Allt är hyperrealistiskt där även själva rummet är aktör vilket ställer stora krav även på dem som arbetar bakom scenen. Det är ett teamwork och är väl det som kallas teatermagi och magi bjöd verkligen dessa tre kloka och vackra kvinnor på i ett passionerat samtal om Strindberg och dramat Pelikanen.
Bildtext: Skådespelarna Electra Hallman (t v) Lena Endre och dramaturgen Emma Meyer Dunér talade passionerat om Strindberg och dramat Pelikanen som nu spelas på Lilla scenen på Dramaten.
Foto: Monica Tak Lindman