”Människan är en vidunderlig varelse”, det sa bland annat Rasmus Luthander när han tillsammans med regissören Gustav Englund och skådespelaren Nina Togner Fex medverkade i ett teatersamtal om ”Solaris”. Dramatikern Annika Nymans nyskrivna pjäs ”Solaris” bygger på Stanislaw Lems Science fictionroman med samma namn från 1962. När Gustav Englund tagit sig an pjäsen blir den en existentiell thriller, där den filosofiskt resonerande texten ställer frågor om vår existens och vilken värld arten Homo Sapiens skapat. Det blev därför ett samtal präglat av existentiella frågor om ”vad det är att vara människa” under vårsäsongens sista teatersamtal hos Dramatens Vänner.
Rasmus Luthander spelar huvudkaraktären Kris Kelvin, en psykolog som kommer till Solaris för att göra en vetenskaplig studie och skriva en rapport om vad som utspelat sig på planeten Solaris. Nina Togner Fex, spelar hans döda hustru Harvey, som hemsöker honom om natten. Mötet mellan dem blir en romantisk berättelse och vilken relation man har till någon som varit död länge. Det är en text som väcker många tankar. Vad vet vi egentligen om människans medvetande och minne, kan vi någonsin förstå en annan människa och hur förhåller vi oss till vetenskapliga sanningar? I det sammanhanget berörde Rasmus Luthander de tankar som Maria Strømme har om vårt medvetande. Hon är professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet och har utvecklat en teori om att medvetandet inte skapas i hjärnan utan existerar oberoende av den.
Tematiken i Solaris är komplex och utspelar sig på en planet som består av ett hav som mest liknar en enda levande organism, där allt levande tycks komma från havet, även karaktärerna i pjäsen och där havet är nyfiket på människan. Scenografen Annika Tosti har åskådliggjort detta genom att skapa ett scenrum som bokstavligen är fyllt med vatten och ljus. Under föreställningen befinner sig både Rasmus Luthander och Nina Togner Fox i vattnet. När de får frågan vad som varit mest utmanande med uppsättningen säger Nina skämtsamt ”att vara kall och att frysa”, men berättar att de har våtdräkt under kläderna. Men för henne var det framför allt en positiv och rolig utmaning att få spela i en pjäs som väcker så många frågor och där frågetecknen finns kvar hos publiken långt efter att de lämnat föreställningen. Rasmus Luthander berättade att det var en utmaning att spela en thrillerartad karaktär där texten är så filosofiskt resonerande och samtidigt bibehålla spänningen i pjäsen.
Gustav Englund tycker att det är intressant att se vad teater gör med publiken. Han menar att teatern kan ses som ett sekulärt tempel, en rituell plats där vi ska och kan ställa laddade frågor. ”Därför är teatern så oerhört viktig”.
Människan är kapabel att göra både goda och onda gärningar. Att mänskligheten som art ändå överlevt i nästan 300 000 år är väl ett bevis på att kärleken ändå övervinner allt och att godheten segrar var en slutsats som hela samtalet mynnade ut i.
Bildtext: I maj månads teatersamtal om ”Solaris” medverkade regissören Gustav Englund (saknas i bild) och skådespelarna Rasmus Luthander och Nina Togner Fex. Det blev ett existentiellt samtal om vad det är att vara människa och att teatern är en plats där det ska ställas laddade frågor.
Foto: Sören Wilks
OBS! Vårsäsongens sista ”Månadens gäst” hos Dramatens Vänner äger rum 10 juni i Dramatenbaren kl 18-19. Då medverkar författaren och professor emerita i teatervetenskap, Karin Helander och berättar om boken hon skrivit om Ingmar Bergman ”Bergman bakom kulisserna” som handlar om Bergmans samarbeten på teatern.